3 Mars
Idag är det en månad sen mormor lämnade oss :'( Jag vet inte hur nånting kommer bli längre. Vi kan inte sluta gråta och sörja henne. Känns som att det kommer vara såhär resten av våra liv... Ibland är det som att jag inte har förstått att hon verkligen är borta för gott. För när jag börjar tänka på att jag aldrig mer kommer att få träffa henne så får jag alltid samma känsla, självklart blir jag jätteledsen och börjar gråta, men samtidigt så får jag en känsla av att jag inte har förstått det tidigare, fast det har jag. Det är helt sjukt, så svårt att förklara.
Det känns som att det inte finns någon kvar nu. Min farmor och farfar gick bort år 2009, och nu mormor. Morfar gick ju bort redan år 1995, bara 66 år gammal =( Nu skulle jag bara vilja veta om min bioligiske farmor och farfar lever, och jag skulle verkligen vilja träffa dom innan det är för sent, nu när jag märkt att livet inte är rättvist då det gäller sånthär...
Och inte nog med mormor och farfars... Min mormors bror Kjell-Olov, och mormors systers man Runo känner sig inte krya nu och har åkt till lasarettet flera ggr nu. Runo har varit som en morfar för mig och mina syskon då vi var små, speciellt eftersom att min riktige morfar gick bort så tidigt, då jag var 4 år. Har så många minnen från då vi var små och Runo lekte med oss... Nej, jag ska sluta tänka på sånthär, annars börjar jag bara gråta.
Har skrivit väldigt långa inlägg nu på sistone, men jag har så många tankar... Fast förra inlägget är ett undantag, då hade jag bara mycket att berätta xD
Men nu måste jag ta och börja göra mig klar för att snart ta bussen till stan och sedan dansa zumba, superkul! ;D
xoxo
-F
Det känns som att det inte finns någon kvar nu. Min farmor och farfar gick bort år 2009, och nu mormor. Morfar gick ju bort redan år 1995, bara 66 år gammal =( Nu skulle jag bara vilja veta om min bioligiske farmor och farfar lever, och jag skulle verkligen vilja träffa dom innan det är för sent, nu när jag märkt att livet inte är rättvist då det gäller sånthär...
Och inte nog med mormor och farfars... Min mormors bror Kjell-Olov, och mormors systers man Runo känner sig inte krya nu och har åkt till lasarettet flera ggr nu. Runo har varit som en morfar för mig och mina syskon då vi var små, speciellt eftersom att min riktige morfar gick bort så tidigt, då jag var 4 år. Har så många minnen från då vi var små och Runo lekte med oss... Nej, jag ska sluta tänka på sånthär, annars börjar jag bara gråta.
Har skrivit väldigt långa inlägg nu på sistone, men jag har så många tankar... Fast förra inlägget är ett undantag, då hade jag bara mycket att berätta xD
Men nu måste jag ta och börja göra mig klar för att snart ta bussen till stan och sedan dansa zumba, superkul! ;D
xoxo
-F
Kommentarer
Trackback
